Regionens sjukhus är i limbo

Sedan det moderatledda styret tog över i Västra Götalandsregionen, efter valet 2014, har antalet disponibla vårdplatser på regionens sjukhus minskat med nästan 800 platser. Detta trots att befolkningen i Västra Götaland under samma period ökat med över 100 000 personer. Det leder till ökad risk för vårdskador hos patienter och ännu tuffare arbetsmiljö för personalen, skriver Janette Olsson (S), oppositionsregionråd och vice ordförande för personalutskottet.

Invånarna i Västra Götalandsregionen behöver en välfungerande hälso- och sjukvård som finns tillgänglig vid behov. Året runt, dygnet runt. Det gäller då att sjukhusen har realistiska villkor att klara sitt uppdrag. När nu de preliminära siffror för bokslutet för 2019 redovisas, visar de ett plus på strax över 1 miljard kronor när man ser till hela Västra Götalandsregionens ekonomi. Samtidigt gör sjukhusen ett samlat underskott på 600 miljoner kronor.

Påpekas bör att den S-ledda regeringen har skickat ungefär en miljard i statsbidrag, så gott som hela överskottet består av nya statsbidrag under förra året, som dock inte räknats med i budgeten.

Samtidigt klarar inte sjukhusen av att fullt ut ge den vård som de borde göra. Regionens sjukhus befinner sig i dag i limbo. Att hålla budget har blivit överordnat allting annat och sparbetingen avlöser varandra. Samtidigt minskar vårdplatserna, personalen larmar om ohållbara arbetsvillkor och för de sjuka växer köerna till operation och behandling.

På Kungälvs sjukhus hade man i juli en beläggning på 119 procent, vilket betyder att när verksamheten fyllt vårdplatserna finns ytterligare 19 patienter som ska få plats. I korridorer, dagrum och påfyllda avdelningar. På Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg var siffran 112 procent.

”Denna höga beläggningsgrad utgör en känd patientsäkerhetsrisk och innebär en hög arbetsbelastning för våra medarbetare”, skriver regionens HR i sin sommarrapport.

Det är inte heller så att överbeläggningar enbart är en sommarföreteelse, utan det har fortsatt varit hög beläggning på både Kungälvs sjukhus och Sahlgrenska. Denna kroniska överbeläggning gör att personalen får en tung arbetsbelastning.

Det är som en konsert där alla i ensemblen spelar vackert men inte samma stycke.

När utvecklingen studeras gällande antalet vårdplatser, blir bilden än mer komplex. Å ena sidan vill regioner i hela landet gå från en sjukhustung hälso- och sjukvård till en mer nära vård i primärvård och i samarbete med kommunerna. Det är en önskvärd utveckling. Men här drar man samtidigt åt svångremmen och beslutade åtgärder får ingen effekt. Det är som en konsert där alla i ensemblen spelar vackert men inte samma stycke.

Sedan det moderatledda styret tog över VGR efter valet 2014 har antalet disponibla vårdplatser på regionens sjukhus minskat med nästan 800 platser. Detta trots att befolkningen i Västra Götaland under samma period ökat med över 100 000 personer.

Ett exempel finns på Sahlgrenska, som förutom att vara göteborgarnas sjukhus är såväl hela regionens som landets sjukhus. Det är ett sjukhus som också är viktigt även utanför landets gränser. I november 2014 fanns där 1 554 disponibla vårdplatser inom sjukvården (förutom psykiatrins vårdplatser). I november 2019 hade de minskat till 1 231. Samtidigt har befolkningen bara i Göteborgs stad ökat med närmare 50 000 människor.

När platserna inte räcker till då personal saknas och vårdplatser stängs ner, ökar risker för vårdskador stort.

Alla regionens sjukhus har tuffa sparkrav där de ska minska sin personalstyrka men med krav på ökad produktion. Det är samtidigt väl känt att man ibland fått slå ihop avdelningar för att det är brist på personal. Det är allvarligt. IVO har visat att utlokaliserade patienter, det vill säga när en patient vårdas på en annan vårdenhet än den som har den specifika kompetensen och det medicinska ansvaret, löper 60 gånger större risk att drabbas av en vårdskada jämfört med andra inlagda. Det är, menar jag, det yttersta tecknet på att vården inte fungerar som den ska. När platserna inte räcker till då personal saknas och vårdplatser stängs ner, ökar risker för vårdskador stort. Dessutom blir arbetsbelastningen för personalen ännu tyngre. 

Ansvaret faller på de grönblå som styr Västra Götalandsregionen för femte året. Min stilla undran är om man från den politiska ledningen kommer att ta höjd för att säkra kompetent personal och tillräckligt med vårdavdelningar i budgetarbetet som nu inleds.

Eller ska de grönblå låta brist på vårdpersonal och överbeläggningar permanentas och ha stora överskott av statsbidrag nästa år med?

Janette Olsson (S)
facebook Twitter Email